Nu sitter jag med Daniel Thente, som har varit engagerad som övriga berättare. Han har varit med sedan barn och följt upp med ett stort ansvar som simmare, tränare och styrelsemedlem. En mycket bestämd kille som oftast får som han vill och villig att ta chanser ibland. Gjort mycket för SK RAN.
Här nere kommer lite från min intervju.
Hur skulle du beskriva SK Ran?
Som en stor och familjär förening. Man känner en stolthet att vara Ranare och en profil i Malmö.
Hur kommer det sig att du började i SK Ran?
Gick i simskolan på Kockum fritid och ville fortsätta simma.
När var det och vad gjorde du?
Jag var 7–8 år och började i medleyskolan.
Kan du berätta lite om vad du gjort i klubben sedan dess?
Efter att jag slutade simma så blev jag tränare. Började i styrelsen som adjungerad eftersom jag var ordförande för klubbens ungdomskommitté. 1994 gick in i styrelsen som suppleant och från 1996 var jag ledamot. Började som vice sekreterare för att från år 2000 vara kassör fram till 2009. Var även med i Skånesim under ca 10 år, där ansvarade jag för skånefunktionärerna samt utbildningen av funktionärer i Skåne. Jag engagerade mig som förbundsfunktionär och blev Fina funktionär och var bl.a. med det under EJM i Antwerpen och EM i Budapest.
1997-2001 var jag ansvarig för Segevångsbadet, fixade en kiosk vid landanslutningarna av bron ute på Lernacken -97, detta år sålde vi mest glass i stan, som tur var hade jag stor hjälp av Bengt Sörensson som fick vara min allt i allo. 97-98 började vi rusta upp Segebadet. Vi hade annorlunda avtal med kommunen på den tiden, Ran gjorde det mesta, allt blev blått, rött och vitt.
Hur länge har du varit medlem?
Mellan 1982-2009
Vad beror det på att du blivit kvar och hållit kontakt med klubben tror du?
Såg det som ett kall och att det fanns en utveckling i klubben.
Vad har Ran betytt för dig?
Sammanhållning inom RAN. Kompisarna, läger och gemenskap.
Kan du berätta om några jobbiga/roliga händelser du varit med om med Ran?
Vi hade 24 timmars sim, det skulle vara någon i vattnet hela tiden, när man kom lottade man ett klockslag också fick man simma i ca 30 min.
Vi ordnade också sponsorsim bl.a. för Eva Albiens minne, (en Ran tjej som fick MS).
När sommarsäsongens sista mästerskapstävlingar avslutades brukade vi bjuda simmare från andra klubbar på fest ute på Sege, vi hade enormt kul, det kom simmare från hela landet och vi skapade många kontakter inom vår sport. T o m några landslagssimmare kom.
Vilket är ditt bästa Ran minne?
1994 när jag och Jonas Svensson var tränare så skulle vi fixa ett läger till Danmark. Vi tyckte det blev för dyrt och jag kom på en idé att gå Kungsleden. Först tåg i en massa timmar. Väl framme i Abisko började vår vandring mot Nikkaluokta. Simmarna fick verkligen kämpa och hjälpa varandra, de var ju trots allt bara 10–12 år gamla. Vi sov i tält, åt torkad mat och drack vatten från bäckarna, alla fick lära sig och ta ansvar. Lite gnäll kom ibland när de blev trötta men kämpade på. Under resan fick vi uppleva alla årstider, vår, sommar, höst och vinter. Att vara i Kebnekaise i snön var en rolig tid och de små sjönk långt ner i snön. Eftersom simmarna ville uppleva Kiruna så var det bara att vandra på. När kom till Kiruna sov vi under bar himmel i parken, vi var även och lyssnade på jokk i stadshuset. Detta är ett läger som jag tror alla simmare som var med kommer ihåg.
Är det något mer du vill berätta om Ran och din tid med klubben?
Jag är stolt över att jag fick med styrelsen på att våga flytta kansliet från stan till Segevångsbadet. Genom flytten så skapade vi bra ekonomiska förutsättningar för klubben. Projektet skapade också ett stort engagemang från många medlemmar. Jag är också glad över att vi anställde Per Holmqvist. Per hade ju ett riktigt RAN hjärta sedan tidigare, genom Per blev klubben återigen attraktiv och vi fick simmare som ville vara här pga. honom. Vi gick från att ha varit runt 80 (någonting) plats i Sverige till topp 10 under alla hans år.
Vad skulle du önska för Ran de nästa 100 åren?
Att de får igång drivkraften igen.
